fredag 26 december 2014

En liten julhälsning.

God jul kära stickvänner! Här har julen varit lite uppochner av diverse olika anledningar, men det har inte hindrat oss från att moffa julgodis och öppna klappar. 

Jag tror att jag fick den kanske finaste julklappen av dem alla: ett presentkort på ohemult mycket pengar på min lokala garnbutik, Litet nystan. Oj, vad jag längtar tills de har öppet igen så jag kan få gå och klappa och klämma (och köpa!). 

Och kylan är ju äntligen här. När man har begåvats med en liten som hellre vill bli buren än att åka vagn så får man bylsa på sig det man hittar i gömmorna. Här har vi inte mindre än tre hemstickade sjalar på oss. Den som fick äran att hamna ytterst är Stephen Wests Rockefeller. Och på huvudet har jag mössan Mont Royal.


Och så köpte jag ju en tidig julklapp till mig själv: medlemskap i Koftans och Eddys sjalar och andra halsnödvändigheter. Och det första paketet var så fiiiint.


För att inte tala om innehållet. Jag längtar tills den sista julklappsstickningen är klar (jo, den har inte lämnat stickorna än) så att jag kan få lägga upp till den första sjalen. Garnet är fullkomligt ljuvligt.

söndag 21 december 2014

FO – Pyttipanna.


Här kan vi verkligen snacka snabb mobilbild i farten. Men jag har i alla fall stickat min första pytt. Och jag tror att jag har stickat den i Malabrigo Lace och på stickor 5,00 m.m.

Jag vill minnas att jag gjorde någonstans omkring 37 muddar men jag kan inte riktigt räkna efter. Sjalen ligger redan inslagen i ett paket och väntar på att bli överlämnad till min svägerska Lotta (som inte läser bloggen, annars hade jag förstås inte bloggat om den).

Ett enkelt, snabbstickat och trevligt mönster. Jag förstår varför det har blivit så populärt. Men jag är nog lite mer förtjust i VisaLisas Gratitude, som stickas enligt samma princip.

fredag 19 december 2014

FO – Gudrun.




När jag fick syn på mönstret till vanten Gudrun var jag tvungen att ignorera min ovilja att sticka mönsterstickning. Det var ju typ den perfekta feministvanten. Fast helt perfekt var den inte, så jag gjorde lite som jag ville.

I stället för spetsmudden har jag stickat ett par centimeter vriden resår och sedan lika mycket randigt och därefter vikt in resåren och tråcklat fast den. Jag hade kunnat skippa det tror jag, för mudden blev rätt lång. Jag har heller inte följt mönstret i handflatan eftersom jag tyckte det blev lite väl plottrigt. I stället stickade jag ett enkelt rutmönster.

Vanten är stickad i vitt Fabel och grönt Madeline Tosh Merino Light som blev över från Emelie sedan från Mont Royal. Det är så himla härligt att göra av med restgarner. Jag stickade den på 2,5 m.m. rundsticka med magic loop.

Jag är ju som sagt ingen hejare på detta med mönsterstickning. Det syns kan jag säga, haha. Framförallt i kanterna som blev knöliga och inte så fina. Och så blev den ena vanten lite, lite större än den andra. Och så blev det lite förstås en och annan ojämna maskor här och där.

Någon njutningssticknig var det ju knappast, men samtidigt är det lite kul att öva på sånt som jag inte är så bra på. Dessutom har jag ju nu ett par alldeles egna feministvantar att flåda runt i. Det är inte alls fy skam.

onsdag 17 december 2014

FO – Gathering stripes.



Det här är nog höstens absoluta favoritstickning. Den var trevlig att sticka och jag blev rackarns nöjd med resultatet. Nu var det tyvärr ett bra tag sedan jag blev färdig så jag kan inte säga att jag minns om jag följde mönstret, vilka stickor jag använde, unt so weiter. Men mönstret är i alla fall Veera Välimäkis Gathering stripes.

Jag har stickat den i Geilsk (det blåa) och ett tjockare ullgarn från Schoppelwolle som jag inte minns vad det heter (det vita). Naturligtvis har jag förlagt etiketten. Det gick åt ungefär ett och ett halvt nystan Geilsk och ungefär två tredjedelar av det vita nystanet. Jag stickade den minsta storleken som ska vara lagom till en tvååring, men eftersom jag stickar ganska hårt så blev den bara yttepyttelite för stor för min skrotunge som är drygt ett år gammal.

Om jag ska våga mig på en gissning så tror jag att jag stickade den på 3,75:or.

Lilla O använder tröjan nästan varje dag, med body och fleece under. Han är tycker bäst om att bli buren i sele när vi är ute och då blir det alldeles lagom varmt. Ärmarna är för långa men eftersom jag har begåvats med ett barn som skyr vantar som pesten så är det bara bra. Tröjan har förärats med knapphål men inga knappar än så länge eftersom den lilla ungen har pippi på att bita och dra i saker och jag är lite nojjig för att en knapp eller två ska hamna i halsen. Så än så länge är den knapplös.

Men oj vad jag tycker om den här tröjan. Och turligt nog tycker lilla O detsamma.

tisdag 16 december 2014

Jag har ångrat mig.


Jag har tänkt om när det gäller min KAL-kofta. Nu vill jag göra en variant som är lite gubbig i passformen, med knappar mitt på och en flätad panel på ena sidan. Och fickor, för det har jag aldrig gjort förut. Jag tänker mig att jag ska sticka den i Madeline Tosh Merino Light, för det är ett garn som jag tycker mycket om. Jag har spanat in en senapsgul nyans som jag tror skulle passa fint. 

fredag 12 december 2014

FO – Mont Royal.




Nästan inget av det jag stickar hamnar här. Jag ids helt enkelt inte. Men ibland kan man ju nöja sig med ett gäng korniga mobilbilder enligt selfie-princip och då blir motståndet mot att blogga färdiga alster lite mindre.

Jag har inte stickat så många mössor, men den här gillar jag. Jag är med i en kal-grupp på Facebook där det här mönstret dök upp och jag gillade det jättemycket på en gång.

Mössan heter Mont Royal och finns som gratismönster på Ravelry. Jag har stickat min i Madeline Tosh Merino Light, garn som blev över från min Emelie. Det gick åt ungefär 65 gram och jag stickade den med magic loop på 2,5 m.m. rundsticka. Den blev lite lång, trots att jag stickade på mindre stickor än vad mönstret angav, men i övrigt är jag nöjd och glad. Och varm om öronen.

tisdag 9 december 2014

Koft-skiss.

Jag är med i Stickameras och Dödergöks koft-KAL. Jag ligger hopplöst efter och kommer så göra tills julklappsstickningarna är klara men nu har jag i alla fall skissat och mätt lite. Jag är ju då rakt ingen konstnär, men på ett ungefär tänker jag mig att den ska se ut så här:


Jag har, ända sedan jag gick med i KAL:en, tänkt mig en version av den här koftan, som jag stickade för flera år sedan men som aldrig satt riktigt bra. Fast jag ville ha panel på bara ena sidan och kanske spets. Eller flätor. Eller spets. Eller kanske flätor och spets. Och så ville jag ha knappkanten lite åt sidan. Och trekvartsärm, för jag går ändå och drar upp ärmarna hela tiden.

Och då blev det så här. Och nu tänker jag att knappkanten kanske ändå ska vara mitt på. För att det kanske blir snyggast så. Åh, alla dessa val!