fredag 27 mars 2015

Bo – nu med kläder.


Jag vill ju att Bo ska trivas här hemma hos oss, och ibland har vi det rätt kallt. Så klart att Bo ska ha kläder. Och inte vilket skit som helst, utan handstickat ska det vara. I det finaste handfärgade lyxgarnet.

Tröjan och shortsen fanns med som tillbehör i mönstret Fox boy in a star spangled sweater. Egentligen ska det vara en stjärna på tröjan men jag struntade i den och använde i stället intarsiatekniken för att göra ett B som i Bo på tröjan, utifrån det här mönstret. Det var fösta gången för mig och det blev kanske inte jättejämnt och fint men kul att prova på något nytt.

Jag har använde 3,00 m.m. stickor och garnet är Baby eco wool (det gröna) och handfärgad merino från Litet nystan (det lila). Kul sätt att göra av små garnskvättar som annars blir liggande i all evinnerlig oändlighet.

måndag 23 mars 2015

FO – Boy fox in a star spangled sweater.




Jag har stickat världens sötaste räv, om jag får säga det själv. Han heter Bo, enligt femåringen hemma. Just nu är han en nakenfis, men så småningom ska han få en liten tröja att dölja sin lilla mage med.

Mönstret heter Boy fox in a star spangled sweater av Julie Williams. Det är det freaking bästa mönster jag har stickat efter någonsin. Det är 16 sidor långt och superpedagogiskt med bilder och ingående förklaringar till alla moment. Julie förklarar till och med exakt hur hon stoppar sina djur för bästa resultat. De få figurer jag har stickat i mitt liv har sett ut som roadkill när jag är färdig men inte Bo inte. Bo är ljuvlig.

Jag började sticka Bo i lördags morse så han är ett snabbt litet projekt, som i sin färdiga form mäter dryga 20 cm över marken. Jag har stickat honom på stickor 3,00 m.m. och hans kropp är gjord i den perfekta rävröda nyansen av ett tweedgarn från Rowan. Det vita garnet är någon lyxig variant från SchoppelWolle och det svarta är någon ekobomull som jag hittade djupt ner i gömmorna.

Jag har följt mönstret nästan till punkt och pricka, bortsett från att jag har rundstickat på några ställen i stället för att sticka fram och tillbaka och sedan sy ihop.

Hemma slåss de tre barnen om att få leka med Bo. Ettåringen pussar honom hela tiden (exakt hur sött som helst), femåringen leker Bo the actionhjälte och sjuåringens kommentar "Men Anneli, det ser ju ut som ett RIKTIGT gosedjur!" får väl ändå ses som ett gott betyg?!

Bo, I love you.

söndag 22 mars 2015

FO – Icordhörlurar


Så här blev mina icordinstickade hörlurar. Det gick åt väldigt lite garn av någon fabelrest (?) som jag hittade i gömmorna. Jag stickade dem på 3 m.m. strumpstickor över fyra maskor och jag tycker de blev supermysiga. Jag brukar inte lägga upp mina stickade alster i mitt Facebookflöde men den här gången gjorde jag det, mest för att dela med mig av det smarta tipset. Det var roligt för jag fick en hel drös med lajks, två beställningar och en inbokad icordworkshop för att lära några kolleger hur man gör. Delad glädje och så vidare.

onsdag 18 mars 2015

Sånt jag borde ha gjort för länge sedan.


Det enda skälet till att jag inte använder hörlurar när jag talar i telefon är att de trasslar så förbenat väskan. Jag vet inte varför jag inte har stickat in dem tidigare men nu har jag i alla fall fått tummen ur. Inte världens roligaste stickning kanske men det går i alla fall snabbt.

söndag 15 mars 2015

Jag hann!


Den 21 februari blev jag fru Söderström. Och jag fick gifta mig i min Peacock Tail and Leaf Scarf, som blev klar i elfte timmen, med matchande påfågelfjädrar i buketten. Lite tossig måste man ju få lov att vara, även vid högtidliga tillfällen. Det var en otroligt vacker dag och jag är så stolt över att få kalla mannen på bilden min make.


Annars har livet vänts lite upp och ner av olika skäl. Jag är hemma mycket med barnen, stickar mängder med disktrasor som inte kräver så mycket koncentration. Och så har femåringen börjat visa intresse för stickning och det tar vi förstås vara på. Han är så duktig och jag är så imponerad över att han orkar koncentrera sig. Han stickar en halsduk, till sin mjukishund "Vov".

lördag 7 februari 2015

Sneakpeak på ny hetsstickning.


Det känns som att "hets" är temat för hur jag stickar i år. Just den här stickningen har en mycket speciell och lite hastigt påkommen deadline. Det är sjalen Peacock tail and leaf scarf ur Nancy Bushs bok Knitted lack of Estonia. Jag stickar den bredare och på mycket större stickor än vad mönstret anger för jag vill att den ska gå att svepa om axlarna snarare än vira runt halsen. Garnet är ofärgat Malabrigo Lace. Tre mönsterrapporter om dagen måste jag sticka för att hinna färdigt i tid.

lördag 31 januari 2015

Knit-a-long-koftan är färdig!

Jag trodde nog aldrig att jag skulle hinna klart i tid när jag la upp för min knit-a-long-kofta i början av januari. Men skam den som ger sig: så här i elfte timmen har jag fäst den sista tråden och nu är den klar!


Ni vet den där känslan när man har hittat det perfekta grundreceptet på till exempel scones. Som man kan variera i all oändlighet. Kanske slänga i lite choklad, lite grövre mjöl eller saffran. Så känns det med den här koftan.

Några detaljer är jag extra nöjd med:
– Oket passar perfekt.
– Ärmarna är precis lagom vida och lagom långa för den här typen av myskofta som jag ville göra.
– Att sticka hela kanten (även nacken) i ett stycke var verkligen ett lyckokast.
– Knapphålen blev perfekta om jag får säga det själv.


Och så finns det en del grejer jag kommer att göra annorlunda nästa gång:
– Jag kommer dessvärre att välja ett annat garn, trots att jag älskar färgen. Det passade helt enkelt inte min stickteknik.
– Jag kommer att ta in koftan mindre i midjan. Jag har väldigt smal midja i förhållande till höfter och även om koftan passar perfekt i mått räknat så fick den inte riktigt den där slappa, sköna feelingen jag var ute efter.
– Jag kommer att våga vara lite mer äventyrlig när det kommer till mönster.


Min knit-a-long kofta är stickad i Donegal Tweed från Litet Nystan. Jag har stickat den på 3,75 m.m. stickor, resårkanterna på 3,25 m.m. Det gick åt lite mer än sex nystan.