lördag 30 augusti 2014

FO – Antler.


Otis behövde en höstkofta och jag letade rätt länge innan jag hittade det här mönstret som jag föll pladask för. Koftan heter Antler Cardigan och finns från storlek nyfödd till XXXL. Den stickas nerifrån och upp. Jag har stickat min i Drops baby merino på stickor 5,00 m.m. (4,00 m.m. till resåren). Egentligen är det lite väl stora stickor för garnet så det blev en ganska luftig kofta men det gör inte så mycket.


Garnet är sjukt mjukt och säkert skönt för bebisen men herre jösses så löst nystat det var. Det blev trassel precis hela tiden. Så sjukt irriterande. Det gick bara åt 1,5 nystan av 3 så tyvärr har jag mer än ett nystan kvar. Jag kanske får skänka bort det för jag har inte den minsta lust att sticka i det igen.

Om jag bortser från evighetstrasslet var det ett enkelt och snabbt projekt. Min stickfasthet stämde inte alls överens med mönstrets så koftan blev precis lagom till min 10-månaders baby trots att jag stickade storlek 1–2 år. Kanske blir det fler Antlers så småningom. Ja, i något annat garn då.

torsdag 28 augusti 2014

Duktig stickerska.


Ibland blir det bra knasigt. Jag slängde upp lillfjanten i selen och traskade i väg till Litet nystan i dag, för att köpa garn till mitt nästa projekt – Princess Fiona. Inte hade jag väl tänkt komma ut med blått garn inte. Men så blev det visst. Sju nystan Geilsk (bomull/ull) i en trevlig nyans som är lite mer åt grönt än vad bilden visar.

Och när jag ändå var inne på att chocka mig själv så stickade jag en provlapp. Med 4,00 m.m. stickor blev stickfastheten näst intill perfekt. Jahopp. Så kan det bli.

måndag 25 augusti 2014

FO – Supersnabba restgarnssockar.

I onsdags noterade jag på Dödergöks blogg att sockutmaningen går ut den 1 september. Jag som hela tiden har haft 1 oktober i huvudet fick en smula bråttom att sticka mitt sista par. Ett par restgarnssockar. Mitt första tror jag till och med att det är. Och här kommer ju magic loop verkligen till sin rätt. Bara att börja vid tårna och sticka tills garnet tar slut...


... och slut tog det. Kanske lite tidigare än vad jag tänkt. Så detta blev även mitt första par sockor med riktigt korta skaft. Garnet jag har använt är rester av grått Fabel från Kalajoki, flerfärgat Cassiopeia från mina slätstickade tå-upp-sockor. Och så en snutt Malabrigo sock i färgen Ivy, ett garn som blev över när jag stickade Westknits senaste mysteriestickning. En stickning som jag nu inser aldrig kom upp som färdigt objekt här på bloggen.


Jag la upp 2 gånger 32 maskor med Judys magic cast on, ökade till 60 maskor och började därefter sticka jogless stripes. Rundstickan jag använde (2,50 m.m.) gick av någonstans i mitten så det var bara att hasta i väg till garnaffären och köpa en ny. Hälen är återigen en sån här. Och jag avslutade skaftet med fyra varv resår, en rät i bakre maskbågen och en avig. Om jag hade haft mer än 15 centimeter garn kvar hade jag gjort några fler resårsvarv. Avmaskade gjorde jag med Jennys suprisingly stretchy bind off.


Kul med restgarnssockor. Det kommer jag att sticka fler gånger.

fredag 22 augusti 2014

FO – Slätstickade tå-upp-sockor.

Efter ett antal mer eller mindre misslyckade sockstickningar fick jag äntligen till en riktig fullträff. De här raringarna sitter som en smäck. De är stickade i Cassiopeia från ChiliGredelin. Jag använde 2,50 m.m. rundsticka, stickade båda sockorna samtidigt med magic loop och det gick åt cirka 80 gram. Det syns inte på bilderna, men garnet har inslag av glitter. Glammigt värre.


Jag använde Judys magic cast-on och la upp 32 maskor på varje socka. Efter att jag hade ökat till 64 maskor för foten fortsatte jag att sticka enkel slätstickning. För en gång skull höll jag mig i skinnet och lät garnet tala för sig själv. Det är jag sjukt nöjd med, även om det är lite lätt långtråkigt att sticka slätstickning varv på varv.


Hälen gjorde jag enligt denna modell. Det var enkelt och passade min fot bra. Det blev ett litet hål precis vid fotknölen som jag tråcklade igen med ett litet stödstygn. Jag hade säkert kunnat vara lite mer noga med att dra åt ordentligt mellan varje varv i hälen och då hade jag nog sluppit hålet.


Jag maskat av med Jennys suprisingly stretchy bind-off. Det blev superelastiskt och jättefint så den tekniken kommer jag att använda fler gånger när jag maskar av tå-upp-sockor.

Detta är mitt andra par med magic loop. Jag kan väl inte säga att jag är superfrälst. Jag saknar mina strumpstickor men det var ganska roligt att kunna sticka två sockor samtidigt. Dock brukar jag sällan eller aldrig drabbas av "second sock syndrome" så två sockor brukar det bli oavsett. För mig går det inte snabbare att använda magic loop. Det här med att dra kabeln fram och tillbaka tycker jag är mer omständligt än att hålla ordning på stickorna. Fördelen är väl att det är mindre risk att maskor ramlar av i väskan eller att en sticka går av. Vi får se om det blir fler magic loop-försök.

Det här var för övrigt par fyra av fem i Dödergöks sockutmaning!

tisdag 19 augusti 2014

FO – Tå-upp-sockor i avbruten mosstickning.

Det här är mina första sockor stickade med magic loop. Eller ja, åtminstone de första jag stickat färdigt. Som brukligt nu för tiden har de legat färdiga ett tag. De är inget lysande exempel på välsittande sockor direkt. Många nybörjarmissar.


De är stickade i Fabel och Jawoll Magic. Det sistnämnda inköpt i Riga för ett par år sedan. Det gick åt exakt ett nystan Fabel och cirka 25 gram Jawoll. Jag stickade dem på en sockrundsticka med extra mjuk kabel, 2.50 m.m.


Som synes blev de för stora. Jag stickade de över 64 maskor, men borde nog ha nöjt mig med 60 eller 56. Uppläggningen är en Judys Magical Cast-on och därefter har jag stickat avbruten mosstickning.



Hälen är en Fleegle heel. Jag fick inte alls till det. För det första var det inte så snyggt att sticka just denna häl när en stickar med två färger. Och för det andra har jag antingen gjort något knas eller så passar just den här typen av häl inte just mina hälar. Den blev tokigt stor precis vid fotknölen. Och så ser det ju lite knäppt ut med den där vita "lappen" bakom hälen. :-)


Avmaskningen blev också knas och alldeles för tajt. Men, men. Jag är ändå stolt över att jag blev klar med mina sockor. Par tre av fem i Dödergöks sockutmaning. Och jag är nöjd med att de blev hyfsat lika trots det självrandande garnet. Men särskilt välavvägda lär de inte bli är jag rädd.

måndag 11 augusti 2014

FO – Kalajoki.



De här sockorna har legat färdiga ganska så länge, som mycket annat här hemma. Det är andra paret ut för min del i Dödergöks sockutmaning. Mönstret heter Kalajoki och finns som gratismönster på Ravelry.

Det är ett bra mönster, särskilt om du har stickat några par sockor innan, för det är ganska lätt att anpassa efter storlek, garn och stickor. Jag stickade mina i Fabel. Tyvärr memorerade jag diagrammet fel så mönstret stämmer inte riktigt med originalsockorna men eftersom jag stickade alla rapporter likadant så är det inget som syns.

De blev lite, lite stora precis runt vristen men annars är jag riktigt nöjd. De stickades på KnitPro strumpstickor, tyvärr minns jag inte vilken storlek men troligtvis 2,75 eller 3,00 m.m. Jag stickar alldeles för lite gråa sockor – himla fint tycker jag till hösten!

söndag 3 augusti 2014

FO – Lilac Leaf Shawl.




Den här rackaren har legat nästan-färdig hur länge som helst. Men då den tilltänkta mottagaren fyllde år alldeles i går så fick jag brått att fästa trådarna. Jag hann knäppa några hastiga bilder innan sjalen skulle slås in i paket, men det där med att fota sig själv blir ju lite sådär.

Jag är glad att jag äntligen fick tummen ur att sticka estnisk spets. Mönstret heter Lilac Leaf Shawl och finns i Nancy Bushs bok Knitted Lace of Estonia. Jag stickade den i Debbie Bliss Rialto Lace, i en skir silvergrå nyans. Jag tror att jag använde 4,50:or men jag är inte helt hundra. KnitPro var det i alla fall helt säkert.

Jag är lite extra nöjd med nupparna och att de 95 maskorna som syddes ihop med kitchener stitch blev jämna och fina. Blockningen däremot blev på intet sätt lysande. Jag behöver införskaffa bättre (och längre) vajrar för att få till en riktigt snygg finish. Möjligen var jag också lite brutal i mitt blockande vilket resulterade i något ojämna kanter. Orsaken till detta var som vanligt att jag stickat lite hårt i relation till den stickfasthet mönstret angav. Sjalen bidde således en smula smal. På längden gick det ju enkelt att åtgärda med några extra repetitioner när jag såg varthän det barkade.

Sammanfattningsvis en rolig stickning och en nöjd mottagare.